RUL och utvecklingssamtal på förskolan!

Idag har det varit en intensiv dag! Första halvan av dagen var jag på jobbet och jobbade på som vanligt. Strax efter lunchtid rushade jag hem, hämtade upp Fredrik och åkte till Karolinska för rutinultraljudet, som jag sett fram emot så länge! Numera är man ju rätt van vid ultraljud så när vi kom in visste jag precis hur jag skulle göra, vart jag skulle gå, hur jag skulle ligga på britsen för att det ska bli lättast för barnmorskan osv. Jag har ju gjort detta några gånger nu! :)

Ultraljudet gick toppenbra! Bm såg allt hon behövde se, hjärtat pumpade på i rätt takt, bebis var proportionerlig och saknade inga kroppsdelar. Bebis var också väldigt aktiv, sparkade, viftade med armarna och öppnade och stängde munnen, som att den försökte säga något till oss. ♥ Det var helt underbart att se! Ögonen tårades och det är så mycket känslor att få se det där lilla livet röra på sig! Mot slutet av ultraljudet tittade barnmorskan efter könet. Hon var noga med att betona att det inte är 100% säkert att det blir det könet, men hon trodde att det med stor sannolikhet var en flicka! Så om det stämmer, så kommer Lilly få en liten lillasyster runt den 18 september! ♥ ♥ ♥

Nu känns det plötsligt  mer verkligt, bebis har snart klarat sig genom halva graviditeten och mår hur bra som helst, utvecklas normalt och är en pigg liten rackare! Underbart!!

Efter ultraljudet fick vi skynda oss till förskolan där Lilly väntade. Vi hade ett utvecklingssamtal inplanerat med en av pedagogerna. Vi fick höra så mycket positivt om Lilly, så mycket av våra egna tankar och känslor blev bekräftade och det är skönt att veta att hon är likadan på förskolan som hon är hemma. Dvs en glad tjej som skrattar väldigt ofta och högt, som nästan aldrig är ledsen (enbart när hon gör illa sig svårt), hon är väldigt social och hon ligger i framkant när det gäller utvecklingen. Hon tar sig an allt med glädje, alla små projekt och aktiviteter, hon gillar dem alla! Sjunga, dansa, pyssla, måla, promenera och bara leka med kompisarna! Hon har dåligt med tålamod för att sitta ner och lyssna på en saga, men äskar samlingarna på förskolan och springer dit snabbt som bara den för att få vara  med och sjunga! Hon är långt framme i utvecklingen när det gäller både fin- och grovmotorik och hon är väldigt snabb på att springa för sin ålder. Hon är också väldigt långt framme i språkutvecklingen, hon både räknar och kan många ord och sätter ihop dem i meningar.

Man blir så stolt när man får höra allt detta positiva om vår fantastiska dotter! Det enda som kan vara lite negativt är att Lilly är väldigt stark. Och det kan hon ibland utnyttja mot de andra barnen. Pedagogerna säger givetvis till och som hon själv sa är det något barnen måste lära sig att hantera, både Lilly och barnen som blir utsatta för det. Lilly är inte elak på något sätt, utan hon kan bara, som även andra barn gör men kanske inte med samma kraft, knuffa undan ett annat barn om de är ute efter samma leksak exempelvis. Det här nämnde pedagogen enbart pga jag själv tog upp det, att jag har märkt att Lilly har blivit mer fysisk mot oss när hon inte får sin vilja fram. Så pedagogerna uppfattar det verkligen inte som något problem utan helt normalt. Vilket också kändes skönt att höra, det är en del i utvecklingen och Lilly är en väldigt tuff tjej. Om någon knuffar henne så börjar inte hon gråta, puttar hon dock lika hårt tillbaka så finns det en stor risk att barnet hon knuffar börjar lipa.

Återbesök på BB och snart halvvägs!

Igår var jag på "återbesök" på BB och hälsade på min älskade systerson Theodor. Jag kom ju plötsligt på att jag aldrig fotades med honom dagen innan utan det var jag som stod bakom kameran och fotade alla andra. Så jag fick en chans till och den tog jag! Direkt efter jobbet åkte jag till BB och hälsade på. Jag fick återigen hålla honom i min famn och gosa och pussa! Maria passade på att fota så att det nu finns bevis på att jag varit där och hälsat på!

 

Han var precis lika mysig, fin, söt, perfekt och nyfiken som han var dagen innan! Och han måste vara bland de smartaste ungar som någonsin fötts, för när jag frågade honom om han ville att moster skulle sjunga för honom så svarade han "aa". Och när en barnmorksa kom in och sa hej så sa han "ej". Ja, herregud, vad ska bli av denna grabb? ;)

 

Snart har jag kommit halvvägs i graviditeten med lille bebis! Jag längtar lite extra när jag fått hålla i lille Theo! ♥ Imorgon är det dags för RUL (rutinultraljudet) där vi förhoppningsvis kommer att få beskåda en frisk liten krabat med alla kroppsdelar intakta! Och möjligtvis även få reda på kön om vi har lite tur… Har sett fram emot denna dag länge!

Lilly och bebis har fått en kusin i helgen!

Vilken otroligt hektisk helg vi har haft! Lille ”Pyret” (som arbetsnamnet har varit), min kära syster Marias son, var beräknad att födas 16 april. Han behagade dock inte komma ut då utan valde att mysa kvar inne i magen ett tag till. Dagarna gick och ingen Pyret kom. Helgen 25-26 april närmade sig med stormsteg och det var den helgen jag, Fredrik och Lilly skulle åka upp till Sundsvall och fira hans farmor och farfars födelsedagar, hans farmor fyllde 80 och farfar 85. Jag tvekade länge men bestämde mig sedan för att följa med på resan. Vi åkte på fredagen och skulle komma hem söndag, så det var bara en hel dag vi skulle vara borta – lördagen. Vad är oddsen på att han kommer precis då när han redan väntat så länge? Skulle han komma på söndagen så skulle det ju inte vara något problem. Men vad händer? I bilen på vägen upp, några mil ifrån att vi har kommit fram till Sundsvall – då får jag meddelande om att slemproppen gått. En liten stund senare, när vi bara har ett par mil kvar till destinationen – ja, då går vattnet! Och värkarna sätter igång. Så typisk timing. ;)

Maria var flitig och informerade mig om vad som hände hela tiden. Jag var helt beredd på att åka hemåt morgonen därpå och lämna Fredrik och Lilly, för att få träffa Pyret. Men förlossningen drog ut på tiden. På lördagsförmiddagen hade han fortfarande inte kommit och det började pratas om akut kejsarsnitt. Jag hade bara sovit 2 timmar den natten då jag följde förlossningen med stor spänning via mobilen (och då det dessutom snarkades ganska friskt från olika rum i huset däruppe – det var nästinitill omöjligt att somna om när man väl vaknat). Så Fredrik ville inte släppa iväg mig själv för att köra hela den långa resan hem. Så vi meddelade släkten däruppe att vi drar hem vid lunchtid, allihopa. Vi packade bilen och gjorde oss iordning. Under tiden fick vi besked om att Marias värkarbete drog igång av sig självt på nytt igen och att det kunde bli aktuellt med en vaginal förlossning i alla fall, vilket skulle innebära ett antal timmar till innan han skulle anlända och antagligen så skulle vi inte hinna träffa honom under lördagen i alla fall. Så vi beslutade oss för att åka tidigast möjliga på söndagen istället. 
 



Första fotot jag fick se på lille Theodor ♥

Så vi packade ur bilen på nytt, bokade av hotellrum för släkten (som annars hade tänkt att natta över på det hotell vi skulle äta på – men det fanns inget ledigt rum för oss) och fortsatte dagen som ”vanligt”. På kvällen åt vi på fin restaurang, 14 personer var vi runt bordet. Vi fick möjlighet att fira födelsedags”barnen” och Lilly hade så roligt med hennes pappas kusins barn, Emily och Thilde. På kvällen fick jag reda på att Pyret – senare känd som Theodor – föddes genom akut kejsarsnitt till slut, vid kl 16:45. Han vägde 4130 gram och var 53 cm lång. Lyckan var total och tårarna kom forsande! Jag har gråtit så mycket hela helgen pga allt som hänt, jag har känt mig som den sämsta systern i världen som inte fanns på plats! Till slut var tårarna i alla fall av lycka och kärlek! 



En perfekt bebis och en perfekt mor!

Söndag morgon gick jag upp tidigt, gjorde mig iordning, åt frukost och packade bilen med alla våra saker. Sedan väckte jag Fredrik och Lilly och 17 minuter senare satt vi i bilen redo att åka! Fredrik körde hela vägen och körde så fort han bara kunde. Han blev till och med fångad på en fartkamera längs vägen, vi får väl se när det brevet dyker upp… Vi försökte hålla pauserna så korta som möjligt. Det blev en tankning och en toapaus på vägen. Och tyvärr blev det en städapaus också då Lilly kräktes upp all frukost efter ett par timmar i bilen. Stackaren blir åksjuk lite då och då på de här längre resorna och denna gången var det rejält. Resten av resan fick vi åka i en spyluktande bil, men vi höll tempot ändå. Väl framme i Solna sprang jag bara upp och hämtade Theodors present och sedan åkte vi direkt till BB på SÖS. 


Strax innan kl 14 fick jag då träffa den finaste lille pojken i hela världen!! Han är så otroligt perfekt och fin på alla sätt och tårarna kom på en gång! Och så fick jag hålla i honom och han var så varm och lätt. Hjärtat svämmade över av kärlek! Han greppade mitt finger hårt och han tittade på mig så nyfiket! En fantastisk liten grabb, nyfiken och pigg! Och sötast i världen! Jag ville inte att den där stunden skulle ta slut!

Vi satte oss ner i BBs lilla samlingsrum och fikade tillsammans med mamma, pappa och mormor som anlände några minuter efter oss. Theodor överöstes med fina presenter. Lilly var nyfiken på honom och kom fram när jag hade honom i famnen. Jag sa till henne att det var ok att klappa honom och det gjorde hon, väldigt försiktigt. Det var knappt så att hon nuddade honom, så försiktigt var det! Theodor vandrade vidare mellan famnarna och när han var i Fredriks famn frågade jag Lilly om hon inte ville ge honom en puss. Och det gjorde hon, mitt på huvudet. Det var en så otroligt försiktig och fin puss, hon var så duktig med honom! Det lovar väl inför framtiden! :)