Vilken otroligt hektisk helg vi har haft! Lille ”Pyret”
(som arbetsnamnet har varit), min kära syster Marias son, var beräknad att
födas 16 april. Han behagade dock inte komma ut då utan valde att mysa kvar
inne i magen ett tag till. Dagarna gick och ingen Pyret kom. Helgen 25-26 april
närmade sig med stormsteg och det var den helgen jag, Fredrik och Lilly skulle
åka upp till Sundsvall och fira hans farmor och farfars födelsedagar, hans
farmor fyllde 80 och farfar 85. Jag tvekade länge men bestämde mig sedan för att
följa med på resan. Vi åkte på fredagen och skulle komma hem söndag, så det var
bara en hel dag vi skulle vara borta – lördagen. Vad är oddsen på att han
kommer precis då när han redan väntat så länge? Skulle han komma på söndagen så
skulle det ju inte vara något problem. Men vad händer? I bilen på vägen upp,
några mil ifrån att vi har kommit fram till Sundsvall – då får jag meddelande
om att slemproppen gått. En liten stund senare, när vi bara har ett par mil
kvar till destinationen – ja, då går vattnet! Och värkarna sätter igång. Så
typisk timing. ;)
Maria var flitig och informerade mig om vad som hände
hela tiden. Jag var helt beredd på att åka hemåt morgonen därpå och lämna
Fredrik och Lilly, för att få träffa Pyret. Men förlossningen drog ut på tiden.
På lördagsförmiddagen hade han fortfarande inte kommit och det började pratas
om akut kejsarsnitt. Jag hade bara sovit 2 timmar den natten då jag följde
förlossningen med stor spänning via mobilen (och då det dessutom snarkades
ganska friskt från olika rum i huset däruppe – det var nästinitill omöjligt att
somna om när man väl vaknat). Så Fredrik ville inte släppa iväg mig själv för
att köra hela den långa resan hem. Så vi meddelade släkten däruppe att vi drar
hem vid lunchtid, allihopa. Vi packade bilen och gjorde oss iordning. Under
tiden fick vi besked om att Marias värkarbete drog igång av sig självt på nytt
igen och att det kunde bli aktuellt med en vaginal förlossning i alla fall,
vilket skulle innebära ett antal timmar till innan han skulle anlända och antagligen
så skulle vi inte hinna träffa honom under lördagen i alla fall. Så vi
beslutade oss för att åka tidigast möjliga på söndagen istället.
 |
| Första fotot jag fick se på lille Theodor ♥ |
Så vi packade ur bilen på nytt, bokade av hotellrum för
släkten (som annars hade tänkt att natta över på det hotell vi skulle äta på –
men det fanns inget ledigt rum för oss) och fortsatte dagen som ”vanligt”. På
kvällen åt vi på fin restaurang, 14 personer var vi runt bordet. Vi fick
möjlighet att fira födelsedags”barnen” och Lilly hade så roligt med hennes pappas
kusins barn, Emily och Thilde. På kvällen fick jag reda på att Pyret – senare
känd som Theodor – föddes genom akut kejsarsnitt till slut, vid kl 16:45. Han
vägde 4130 gram och var 53 cm lång. Lyckan var total och tårarna kom forsande!
Jag har gråtit så mycket hela helgen pga allt som hänt, jag har känt mig som
den sämsta systern i världen som inte fanns på plats! Till slut var tårarna i
alla fall av lycka och kärlek!
 |
| En perfekt bebis och en perfekt mor! |
Söndag morgon gick jag upp tidigt, gjorde mig iordning,
åt frukost och packade bilen med alla våra saker. Sedan väckte jag Fredrik och
Lilly och 17 minuter senare satt vi i bilen redo att åka! Fredrik körde hela
vägen och körde så fort han bara kunde. Han blev till och med fångad på en
fartkamera längs vägen, vi får väl se när det brevet dyker upp… Vi försökte
hålla pauserna så korta som möjligt. Det blev en tankning och en toapaus på
vägen. Och tyvärr blev det en städapaus också då Lilly kräktes upp all frukost
efter ett par timmar i bilen. Stackaren blir åksjuk lite då och då på de här längre
resorna och denna gången var det rejält. Resten av resan fick vi åka i en
spyluktande bil, men vi höll tempot ändå. Väl framme i Solna sprang jag bara
upp och hämtade Theodors present och sedan åkte vi direkt till BB på SÖS.
Strax innan kl 14 fick jag då träffa den finaste lille
pojken i hela världen!! Han är så otroligt perfekt och fin på alla sätt och
tårarna kom på en gång! Och så fick jag hålla i honom och han var så varm och
lätt. Hjärtat svämmade över av kärlek! Han greppade mitt finger hårt och han
tittade på mig så nyfiket! En fantastisk liten grabb, nyfiken och pigg! Och
sötast i världen! Jag ville inte att den där stunden skulle ta slut!
Vi satte
oss ner i BBs lilla samlingsrum och fikade tillsammans med mamma, pappa och mormor som
anlände några minuter efter oss. Theodor överöstes med fina presenter. Lilly
var nyfiken på honom och kom fram när jag hade honom i famnen. Jag sa till
henne att det var ok att klappa honom och det gjorde hon, väldigt försiktigt.
Det var knappt så att hon nuddade honom, så försiktigt var det! Theodor
vandrade vidare mellan famnarna och när han var i Fredriks famn frågade jag
Lilly om hon inte ville ge honom en puss. Och det gjorde hon, mitt på huvudet.
Det var en så otroligt försiktig och fin puss, hon var så duktig med honom! Det
lovar väl inför framtiden! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar