I måndags var jag på ultraljud, denna gången var det då inte bebis som undersöktes utan mitt eget hjärta. En läkare på vårdcentralen upptäckte ett litet blåsljud på hjärtat för ett antal veckor sedan när jag var inne för att jag hade bihåleinflammation och ”akut övre luftvägsinfektion”. Blåsljud är inte ovanligt förekommande på gravida kvinnor, det är en stor mängd extra blod som ska pumpas runt i kroppen. Blåsljud kan dessutom uppkomma pga stress och sjukdom och jag kunde ju bocka av åtminstone två av kriterierna; gravid och sjuk. Men läkaren ville ta det säkra före det osäkra och skickade en remiss till en hjärtspecialist inne i stan och det var där jag var i måndags.
På plats var det först en ”ultraljudstekniker/sköterska” som utförde själva ultraljudet. Hon antecknade en del siffror och gjorde ultraljudet på hjärtat från tre olika vinklar. Därefter kom en läkare in och tittade på siffrorna och på en film hon spelat in där man kunde se hjärtat slå. Han lyssnade på hjärtat och gjorde även en egen ultraljudsundersökning. Jag var inne där i ungefär 45 minuter så de gjorde verkligen en grundlig undersökning. Och jag fick beskedet att jag har ett normalstort hjärta ”utan hål”, som pumpar fint. Det blåsljud som hörs är därför, med största sannolikhet z enbart fysiologiskt, dvs beror med största sannolikhet på graviditet/stress/sjukdom eller en kombination av dem.
Även om jag inte var speciellt nervös innan undersökningen för läkaren hade verkligen betonat att det med största sannolikhet var fysiologiskt så kändes det ändå otroligt skönt att få det bekräftat av hjärtspecialister som gjort en så utförlig undersökning. Det känns bra att ha fått en ok-stämpel på lille pumpen därinne! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar