Glukosbelastningen, Junibacken och föräldragruppsträff!

Glukosbelastningen i fredags gick slutligen bra. Så skönt att ha den överstökad! På labbet vill de inte riktigt uttala sig om resultatet men hon sa ”så mycket kan jag säga som att det ser normalt ut i alla fall”. Så det tolkar jag positivt. Efter glukosbelastningen var jag helt slut, åkte till Solna C och åt en macka och shoppade i 3 timmar (!). Sedan hem, äta lunch och städa hela lägenheten. Fredrik tentapluggar intensivt just nu så han är just nu bortkopplad/befriad från allt hemmaarbete och alla aktiviteter. På kvällen fick vi besök av min kära vän Sofia och hennes dotter Elsa som är 1 dag äldre än Lilly. Lilly och Elsa tycker verkligen om varandra, det märks så tydligt! De leker så bra ihop, skrattar och busar, tar efter varandra. :) Vi åt lite hämtmat och sedan fick barnen bada tillsammans, en aktivitet som blötte ner halva badrummet, men de hade fantastiskt roligt!

 

Lilly på Junibacken

I lördags åkte jag, trots att jag hade väldigt ont, in till stan för att träffa syrran Marias norska vänner som var på tillfälligt besök. Det var dessutom maraton denna dag och spöregn, så det var inte en optimal dag att åka in, att ta bilen var det inte fråga om pga alla avspärrningar. Tyvärr har jag mycket problem med blåsan, så en resa som i normala fall ska ta cirka 1 timme tog närmare 2,5 timme för mig. Jag fick stanna 3 gånger på vägen och gå på toa och däremellan fick jag gå väldigt långsamt mellan varje byte av färdmedel för att det gjorde så ont. Jag blev dessutom väldigt chockad över hur folk faktiskt beter sig mot en ensam gravid kvinna som kommer med en barnvagn. Folk snodde sittplatser precis framför ögonen på mig, trängde sig före i köer, började putta på vagnen osv. Man blir ju galen på folk!

 

Men efter mycket om och men så kom vi äntligen fram till Junibacken. Lilly tyckte att det var jättekul att vara där förstås, det var som en enda stor lekplats! Vi åkte även sagotåget som fascinerade Lilly massvis, det var fantastiskt fint tyckte vi vuxna också! Vi åt mat där och Maria och Axel hjälpte till att springa efter Lilly vilket var tur för jag var helt utmattad efter den ansträngande resan dit och hade ont överallt. De norska vännerna sprang efter sina barn så de träffade jag aldrig på plats utan det var först på hemresan vid Slussen som jag fick möjlighet att krama om dem.

 

På kvällen var jag helt förstörd i kroppen. Blåsan var väldigt ilsk och foglossningen väldigt smärtsam. Hela min rygg låste sig när jag legat i soffan i 10 minuter och sedan skulle försöka resa på mig för att gå på toa. Det var kroppens sätt att säga att nu hade jag minsann inte lyssnat utan överansträngt mig på tok för mycket, jag måste börja ta det lugnare.

 

På söndagen skulle vi ha picknick med föräldragruppen, men vädret gjorde att vi planerade om och det blev träff hemma hos en av mammorna istället. Och tur var väl det för jag tror inte att jag hade klarat av att sitta på marken med foglossningen. Jag tänkte först att jag inte skulle åka, men sedan vet jag att de är så hjälpsamma allihopa och hemmet dessutom är anpassat för en 2-åring = jag kan slappna av. Så jag och Lilly åkte dit. När vi kom dit var Lilly lite nyvaken och därför även lite blyg. Hon klängde på mitt ben och ville hålla handen. Då kommer hennes kompis Noah, 2 år fram och räcker fram sin hand och säger ”ta handen”. Lilly tar hans hand lite tveksamt, varpå han drar med henne bortåt, hon släpper min hand. Noah visar Lilly runt i lugn takt och börjar visa henne sina leksaker tills hon börjar slappna av. Det var så rörande att jag nästan började gråta!! De har så fin kontakt och hela träffen lekte de så bra tillsammans, skrattade gott, snurrade varandra i snurrbara fåtöljer, Lilly matade Noah, de hittade på en massa bus tillsammans osv. Så fantastiskt fint!

 

Noahs mamma ska också ha sitt andra barn i september så vi har mycket gemensamt. Hon är heltidssjukskriven sedan många veckor tillbaka, pga foglossning. Hennes man tar därför hand om det mesta på hemmafronten, så även jag blev servad när jag var där, han tog hand om barnen medans vi kunde sitta i soffan och ”ruva”. :) Vi åkte därifrån sent och fick panikhandla lite mat på hemvägen och det verkar som att jag tappade bort mina glasögon och 2 par solglasögon på vägen någonstans. Så illa! :( Men inte mycket att göra åt.